En dörr som stängs

Imorgon är det min absolut sista dag på jobbet. Känns overkligt.

Lite nostalgiskt och sorgligt känns det. Under våra två första år i Sverige så gav jag ju verkligen allt när jag satte upp bolaget.

När vi i juli 2003 kom in på vårt kontor så fanns det en stol och en telefon. Jag och N, vi byggde upp allt från grunden. Och det föll sig naturligt att N tog hand om försäljningen och jag om allt annat.

Och de två första åren var så otroligt lärorika, utmanande och belönande - och alldeles, alldeles för mycket jobb. Så jag gick in i den berömda väggen och företaget anställde 5 personer för att göra mitt jobb.

Det intressanta är att jag redan från dag 1 i London visste att jag inte passade in i företagskulturen. Att jag inte kunde stå bakom deras försäljningsmetoder och jag trodde aldrig att det skulle funka i Sverige.

Nåväl, det som höll mig kvar så länge efter sjukskrivningen och första mammaledigheten var pengarna.

Det ska bli skönt att släppa det här jobbet nu. Att aldrig mer behöva försvara beslut och en management stil som jag inte tror på... Inget mer "management by fear" och "divide & conquer".

Så imorgon blir det champagne för här ska det firas



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0