Och min terapeut har inga silkesvantar på. Det är tufft. Och det gör jävligt ont. Men det går över och det ger mig chansen att få välja mina vägar. Att se mina mönster och att bryta dem är inte lätt. Att ta mitt ansvar gentemot mig själv och att inse att bara jag kan förändra. Naturligtvis vill delar av mig att någon annan ska ta över det ansvaret

Ångest laddat att bli vuxen fullt ut och ta ansvar för att bryta mönster och inte föra vidare dem