Idag vinkade jag "adjö" till Karin, man och barn. Idag börjar hennes nya äventyr och liv i Italien.

Och det ska erkännas att trots att jag "bitchar" om henne här i bloggen så känns det riktigt ledsamt att hon åker. Jag vet ju att vi kommer att ses igen men chansen finns ju nu på riktigt att hon flyttar till Italien för många år framöver.

Så lite sorgligt är det allt, samtidigt som jag ju önskar henne det bästa.

Nåväl - glad Valborg på er därute

Ångesten som liksom dryper av dig med varje suck, med varje rörelse och som hotar att vältra sig över mig.

Vår dans har så länge som jag kan minnas varit att du vältrar över din ångest på mig och att den någonstans ska bli mitt ansvar.

Men inte längre, men det innebär inte att jag inte påverkas av dina suckar och dina ledsna hundögon.

Du kräver mitt medlidande och mitt stöd, men jag vill inte ge dig det.

Du har för länge sedan förverkat din rätt att begära något utav mig

Du fattar inte det...

Jag vill inte följa ditt långsamma självmord. Jag vill inte följa din väg till graven som kommer att vara marinerad i röd vin.

Jag vill inte känna doften av din andedräkt, som är tung av gammal och sur alkohol.

Jag vill inte att du kindpussar mig och mina barn med den andedräkten MEN det fattar inte du

Ångesten är din att bära inte min.

Jag fick det jag kom för - jag fick numret som jag kan ringa när det inte längre finns en utväg

Jag är arg och trots det var det jag som satt och grät på tunnelbanetåget

Så jävla sorgligt att du aldrig kommer att fatta ett dugg

Arg är jag!

Hon som vi träffade var jättebra och hon gav mig det som jag behövde - vilket är numret till socialtjänsten så att jag kan ringa om jag tycker att tvångsvård är nödvändigt.

Morsan däremot kommer inte att göra något - hon ville skjuta upp allt till i höst. Surprise, surprise!

Mer om detta senare

Tänk igår ringde pappa och trots bolibompa & barnskrik i bakgrunden så hade vi ett bra samtal.

Varför? Jo, för vi pratade om mamma och det kommande besöket på beroende mottagningen. Pappa tycker att det är bra att vi har bokat en tid & att vi nu har gjort allt vi kan för till slut så är det ingens annans ansvar än mammas att sluta dricka.

Skönt att höra!

That's all folks ❤

Hmm, var ska jag börja? Som vanligt så händer det en del när man inte uppdaterar regelbundet.

Men jag börjar med frågan som min favorit moster frågade - hon undrade stilla hur jag mår & om min depression har gett sig till känna. Och svaret är att jag mår för det mesta riktigt bra. Klart som attan att jag ibland känner av det svarta men då försöker jag se till att få återhämtning och än så länge så räcker det. Jag håller depressionen stången.

Annars så ska det ju erkännas att jag lägger en hel del tid på att oroa mig för mamma - eller kanske mer på att vara arg på henne.
Den senaste tidens händelser får mig mest att tycka att hon är en manipulativ subba som använder sig av vår oro för henne & alkoholen till att knyta sig till oss.
Eftersom Karin flyttar snart så har mamma börjat dricka mer, vilket har lett till att min äldsta moster har ringt min syster och varit orolig. Hon har berättat att mamma gråter hela tiden, att hon svimmar och att hon vet att hon dricker för mycket.
Och när Karin berättade att mamma dricker över en liter vin per kväll, så fick jag nog och kontaktade Maria beroendemottagningen & bokade en tid för mamma.

Karin tog snacket med mamma och har fått henne att gå med på att följa med dit och lyssna. Så nu tror mamma mfl att det här är Karins ide och jag är lite småsur för det.

Jag menar bara att jag & min yngsta moster flaggade för mammas alkoholproblem för flera år sen och vi fick så mycket skit för det. Alla var så sura och arga på oss bråkstakar och nu så applåderas det för att det här steget har tagits.

Nåväl, vi ska dit nu i veckan och jag har inga som helst förhoppningar. Jag tror inte att mamma kommer att sluta dricka och jag tror inte att hon kommer att minska sitt drickande.
Jag hoppas däremot på att få en kontakt med en kurator som kan förklara för mamma vad alkoholen gör med henne och att hon får träffa en doktor.
Jag vill veta HUR dålig alkoholen har gjort mamma och HUR långt tills kroppen hennes kollapsar.

Jag vill ha någon att kontakta den dagen då mamma har supit sig till tvångsvård eller sin egen död.

Jag vill ha ryggen fri från resten av familjen - för nu har jag gjort det som jag vill göra för mamma.
När min syster åker så kommer mamma att bli mitt ansvar. Jag fasar för det för jag vill inte ha mamma mer i mitt liv än vad jag redan har.

Ja, ja jag återkommer med uppdatering på hur vårt besök gick och om det blev något

Tänk nu kan man äntligen blogga via telefonen. För mig som knappt har tid att slå på datorn innan det är en brand som ska släckas - alltså någon som ropar mamma - så är det här ju helt enkelt fantastiskt!
Datorn är ju familjens men mobilen är bara mammas :)