Oj, den här dagen har verkligen svischat förbi… Det har varit en annorlunda dag minst sagt, som egentligen började igår eftermiddag.

 

Men innan jag går in på det så vill jag bara först och främst, bara säga att jag är så otroligt tacksam för min nya familj – min man & barn alltså, min yngsta moster som är ett ovärderligt stöd och mina vänner som finns där för mig.

 

Jag är också otroligt stolt över mig själv – jag har lagt timmar och timmar på att jobba med mig själv och jag har kommit en lång, lång väg och jag jobbar konstant på att bryta mönster som jag har fått i stort sett med bröstmjölken.

 

Och speciellt idag och igår har jag jobbat stenhårt på att acceptera mina känslor och inte falla in i mönster som andra dikterar för mig.

 

Hmmm, att få ner mina tankar på papper är inte så lätt alla gånger…

 

Så därför tar vi det kronologiskt. I går eftermiddag så träffade jag min mamma för en fika – jag gjorde det helt och hållet för hennes skull och utav pliktkänsla/skuldkänsla. Det är jobbigt att träffa mamma för varje gång man träffar henne så noterar man hennes förfall och det gör mig arg. Jag har såååå svårt att visa kärlek för mamma för jag skäms för henne och jag vill helst inte visa mig ute med henne. Jag har HATAT min mamma så intensivt under en stor del utav min uppväxt och under tonåren var det så illa att jag mådde fysiskt illa när hon skulle krama eller pussa mig. OCH de känslorna är naturligtvis kopplade med skam. Att umgås med min mamma faller sig inte naturligt för mig och jag skulle helst av allt slippa det. Det är den bistra sanningen.

 

Nåväl, jag kan leva med detta och jag kan göra detta för min mamma för att göra henne glad och för att jag kanske längst där inne faktiskt bryr mig om henne.

 

Men egentligen så var inte träffen med min mamma det som gjorde mig upprörd, som förstörde min nattsömn, som fick mig att skolka från jobbet och promenera till Metallica, Linkin Park – Jay Z, Anouk, Alanis Morrisette, PINK m.fl. = min arg musik.

 

Åter igen pga. dåligt samvete så ringde jag min styvmor vid 18.30 och la på luren 6 timmar senare…

 

Inte nog med att min mamma är alkoholiserad – min bonusmamma – hon som faktiskt tog sig an mig och min syster & normaliserade oss lite – hon har gått från bonusmamma till styvmor pga. alkohol och en djup depression.

 

Alltså samtalet vi hade igår gjorde mig så upprörd på så många nivåer – ena stunden var hon redig, andra stunden var hon helt kokobäng… Då sa hon saker som: ”nu låter inte du som min Fröken Lagom, du är inte fröken Lagom – vem är du?” ”ÖHHH??? Vaddå jag låter inte som mig själv???”

”Nä du kan inte vara hon – ditt röstläge är annorlunda!”

 

Men det hon gick mest igång på – och alltid har gått mest igång på – där hon från det att jag var elva tills idag – i praktiken hjärntvättar mig till att jag måste ÄLSKA min mamma, det är min plikt som dotter. Igår ville svadan aldrig ta slut – hon sa saker som att om du bryter kontakten med din mamma så kommer jag att bli din värsta fiende! Din absolut värsta fiende.

 

Jag är den förstfödda och det är min plikt att ta hand om min mamma – mitt ansvar.  Jag måste avlasta Karin för annars kommer hon att må dåligt för hon är så mycket mera känslomässigt knuten till mamma. Med andra ord, om Karin mår dåligt för att hon tar på sig att vara mer med min mamma än vad jag är – så är det mitt fel.

 

Jag blir så ARG att jag kan spy… Fatta vad den här jävla hjärntvätten gjorde med mig när jag var yngre – jag skulle ansvara för min mamma och min syster.

 

Jag har för min systers skull fått lova att inte fortsätta med ridlektioner för att hon skulle kunna få rida, när jag var 19 och vägde 56 kilo på 167 cm och tränade minst 3 gånger i veckan så tvingades jag att gå med i viktväktarna för min systers skull – jag utsattes också för hjärntvätt så till den grad att jag tvingades anställa min syster på mitt jobb – allt för att inte hamna på kant med denna jävla familj och bli utfryst.

 

Men någonstans på vägen har jag nått min gräns – jag VÄGRAR att ta ansvar för min mamma. Varför ska jag göra det? Hon var inte där för mig – och visst borde jag ha överseende för att hon är handikappad – men jag är inte skyldig henne ett dugg. Jag ger henne mer än vad hon någonsin har varit kapabel att ge mig.

 

Och jag blir vansinnig på att min styvmor skyddar min mamma så förbannat mycket och att hon lägger ansvaret för min mamma på mig.

 

Min styvmor har tappat alla sina hjärnceller och jag funderar allvarligt på att aldrig mer röra en droppe alkohol.

 

Nu ska jag sova, men bifogar 2 sånger plus låt texter som beskriver väldigt väl hur jag känner det och har känt det.

 

 

Jag älskar den här Metallica sången!!!