Teknikens under

Alltså hade velat skriva ett mail, spara ett utkast och maila det dan därpå under kontorstid.

Min ifån må vara ett geni av senast teknologi men ovanstående funkar inte....

Och maila dagtid hinns inte med på jobbet - eller rättare sagt - jag sitter så att alla ser båda mina skärmar och privat mail är inte optimalt.

Så är det!

Puss och god natt

Det här med att inte tycka om

Vissa lärdomar är tuffare än andra och vissa piller är extra beska att svälja.

Den här helgen blev jag påmind om just det. Bittra piller och hur ont det kan göra i kropp och själ.
Denna bittra erfarenhet påminde mig också om varför jag lämnade mitt gamla jobb och att det var det enda riktiga för mig att göra.

För tro mig jag har tvivlat på det kloka i att säga upp sig från ett välbetalt jobb...

Nåväl, i helgen var min syster hemma på besök och vi träffades idag.
Anledningen för syrrans besök var ett bröllop.
Inte vilket bröllop som helst utan en gammal kollegas bröllop.

När jag satte upp bolaget i Sverige för mitt förra jobb så var det jag och min andra kollega Nina som var de som hade jobbat tillsammans i London och vi som anställde Lotta.
Nina, Lotta och jag var trion som styrde på jobbet och hängde även utanför jobbet. Nina och Lotta var med på mitt bröllop.

Och till en början efter att jag gett min syrra jobb så hängde vi som ett helt gäng.

Men det förändrades efter att jag gick in i väggen. Och hade väl kanske hänt ändå... Karin, Nina och Lotta är närmre varandra i ålder så de hade mer gemensamt.

Men när jag kom tillbaka efter sjukskrivning och mamma ledighet så var det Nina, Lotta och Karin som var kärngänget.

Och det gjorde ont att inse det och att känna sig så utmanövrerad av sin syster.

Och igår gifte Lotta sig och hade bjudit Nina och Karin... Så den där bittra smaken kom tillbaka.

Och idag så träffade jag syrran med familj, samt mamma och pappa. Som vanligt så var det fika hemma hos oss.

Och insikten kom som en käftsmäll att just nu så tycker jag inte om min syster. Många bäckar små...

Den dyrköpta läxan som det innebar att jag en gång gav henne ett jobb - alla törnar som mitt ego har fått - allt det gör att jag idag måste ha avstånd till henne.

Vissa saker måste man bara släppa taget om - för det gör för ont att hålla sig kvar...

Och nu god natt

RSS 2.0