Så många tankar så lite tid... Att pränta ner alla dessa tankar och få lite rätsida på dem och se var i kroppen som de landar, den tiden tar jag mig alltför sällan och många andra med mig.

I helgen blev just det så tydligt när jag påbörjade en behandling hos en bekant som har börjat studera Grinberg-metoden. Så då innebär första mötet att hon gör en fotanalys och man går igenom ens sjukdomsbild.

Vilket i detta fall osökt kom att handla om mig och mamma och hur det känns nu när min minsta snart når den ålder som jag var i då mamma blev sjuk.

Och där sitter jag och berättar med ett leende på läpparna - men eftersom M känner mig lite så ser hon igenom leendet och får mig att först uppleva känslan av att jag någonstans frikopplar mig själv från mig kroppsligen och själsligt... Sen tar hon emot berättelsen med att börja gråta och då är det ju kört för mig.

Vad som överraskade mig dock är att jag inte blev arg på henne eller uppfattade hennes känslor som medlidande. Nä, för en gångs skull var känslorna bara där de hade rätt att få vara och det var riktigt skönt.
Däremot så inser jag ju att jag fortfarande har en hel del att sortera ut när det kommer till mamma och till åren i Bryssel med mitt x.
Många känslor som nog sitter fast i kroppen...

Och imorgon ska jag och barnen träffa mamma - helt enkelt för att hon tvingade sig på mig som vanligt. Så stressen i kroppen har redan börjat byggas upp och försvarsmurarna reses igen.

Mamma har ju nu dessutom beslutat sig för att verkligen sluta att dricka med hjälp av antabus, läkare mm. Jag borde stå i kulisserna och applådera men se det gör jag inte. Jag bävar för det hela.

Kommer hon att lyckas? Vem blir hon utan alkohol? Kommer hennes aggressiva sida upp till ytan igen? Vad kommer hon att kräva utav mig och min syster? Kommer hennes hjärna att kunna återhämta sig från de alkohol relaterade skadorna?

Men främst undrar jag vilken belöning hon förväntar sig utav mig - jag vill ju inte umgås med henne nu och jag kommer inte att vilja umgås mer med henne för att hon är nykter.

Frågor som inte har några svar som vanligt... Tiden får utvisa vad som kommer att hända.

Kram från Vilse i pannkakan