Så var man tillbaka i stan och genast så känns trycket... Alla måsten, borden och man skulle göra si eller så kommer genast upp till ytan och man får genast börja med att sortera i vad som är viktigt för en själv....

Just nu ligger det ju i att försöka acceptera att mitt eget liv är i en "tystare" fas - jag är mitt i det lilla livet och hinner inte med mycket mer än familjelivet. Dagarna är fulla ändå och än mer så  kommer det att bli nu när maken börjar sitt nya jobb och kommer att lägga tid och fokus på det. Jag är OK med det samtidigt som en liten röst ropar "men jag då?"...

Helt plötsligt dyker mitt mindervärdes komplex upp - jag presterar inte och dömer mig själv för det... Jag har inte gått ner mina kilon, jag tränar inte tillräckligt ofta, jag börjar bli för gammal, jag har inget intressant att säga som så många andra bloggare (alla verkar ju ha så genomtänkta åsikter om allt), och en massa andra trista hjärnspöken.

Det här är ju en massa rädslor som spökar inför allt det nya som sker nu i höst. Rutiner blir extra viktigt då och träning - och då STÖR det enormt mycket när den där mamma baby yoga kurs, som man ska gå skjuts upp 2 veckor - speciellt eftersom jag inte har så stor möjlighet att träna på kvällstid för då ammas det fortfarande - och jag har än så länge inte hittat ett gym som jag har lust att lämna bort mitt barn på och extra hjälp som barnvakt kostar ju... (och precis efter att jag läst mina egna inlägg så ser jag en massa lösningar - sen kanske jag inte vill tillämpa dem för jag vill ha både kakan och äta den)

Så mitt träningsproblem är ju en utav anledningarna till att jag vill driva en egen studio. Tillgänglighet för oss som inte vill träna på de stora gymkedjorna.

Jaja, just nu jobbar jag på acceptera mitt lilla liv och inte stressas av allt runt omkring