Såå mycket som händer just nu…

Och jag känner mig verkligen ”all over the place” och skulle vilja ha så mycket mera tid på dygnet än vad jag har.

Så Fröken Lagom har hamnat lite i skuggan utav det riktiga livet för Fru Idag har helt enkelt inte tid.

Däremot snurrar det väl lika mycket som vanligt i skallen på mig – kanske lite extra mycket just nu. I fredags var jag hos min psykolog och det var min nästsista gång – NÄST SISTA gången… Smaka på det ordet och förstå att NÄST SISTA gången är STORT när man har gått i terapi sedan 2001 och jag har gått hos min psykolog sedan 2004 – det är 6 år utav mitt liv.

6 år, varav under 4 år så var det en gång i veckan, sedan har det varit varannan vecka och nu är det snart SLUT…

Eftersom jag har en del hang-ups med SEPARATION pga. mitt barndomstrauma, så kommer vi att ha en nedtrappningsperiod och jag kommer att fortsätta att träffa henne en gång i månaden (sån tur för annars hade jag nog brutit samman).

Missförstå mig rätt här – jag har valt att avsluta min terapi – jag känner mig redo för att pröva leva livet själv och för att få sig mig själv utvecklas utan stödet från min terapeut. Men det är skrämmande och lite tungt att behöva känna och gå igenom den här separationen.

När min terapeut i fredags sa, ”jaha, det här var vår nästsista gång – hur känns det?”.

Så kom min reaktion så instinktivt – jag blev ledsen och försökte direkt skratta bort det – jag fick tokpanik i hela kroppen och hade jag suttit fast i någon makapär, som hade läst av mina kroppsreaktioner, så hade maskinen bara galopperat. Hjärtat hoppade nästan ur bröstet på mig och detta pga. att jag ombads att känna och vara kvar i känslan – sorg, ledsenhet, rädsla.

Till skillnad från när jag började med terapi så mötte jag känslan och har gjort det flera gånger om sen i fredags. Vilket är stort för lilla mig, fröken lagom och med det kära cyberspace så ska jag krypa i säng

God natt