Ok, så var börjar man – i vilken ände börjar man för att få ett grepp om sin egen uppväxt?

Personligen har jag börjat fundera på NÄR vår familj blev så dysfunktionell… Det har lett mig bak i historien –  till min mormor.

Har även försökt mig på lite släktforskning men blir mest frustrerad över det – främst för att det trots allt inte säger mig något om hur den personen var – vad drevs han/hon av? Jag skulle vilja ha en tidsmaskin och kunna gå tillbaka och intervjua alla dessa människor – detta går ju inte så jag försöker väva ihop fakta med alla berättelser som man har hört

Min mormor föddes 1918 och dog 1985. Jag dyrkade henne när hon levde och efter hennes död fick jag reda på så mycket som jag inte kunde ifrågasätta – så mycket som fick mig att tänka ”Vem VAR DU??”, Hur kunde du göra så?? Hallå, hur i hela friden tänkte du då??

Hon föddes in i en värld av pengar, makt och adel. Hon tillhörde eliten och hon fick utbildning (till skillnad från hennes lillasyster) och en chans att resa från tidig ålder. Hon jobbade som Lotta under det finska vinterkriget. Hon skrev böcker som blev publicerade och dramer som blev uppsatta. Hon jobbade som journalist. Hon hade en egen karriär…

Hon träffade sin första man 1942, de gifte sig och fick sin första dotter. Under andra världskriget så skickade hon denna lilla flicka till Sverige - krigsbarn. 1945 så föds min mamma och familjen återförenas i Finland.  Min morfar var sjökapten och han reste mycket och mormor träffade via sitt jobb sin stora passion.

Hennes stora passion var afroamerikan och en framstående musiker. 1953 skiljde hon sig och 1954 gifte hon sig med sin nya man och yngsta moster föds samma år.

Hon tar de 2 första döttrarna med sig och flyttar till Italien och barnen får inte längre träffa sin riktiga pappa. (Jag fick träffa min riktiga morfar när jag var 10 år gammal).

Jag har funderat mycket på hur det måste ha varit att gå emot strömmen då – att först och främst skilja sig, men sen att gifta sig med en svart man – visserligen en berömd sådan – men i alla fall.  Var det enklare för henne för att hon själv kom från en adlig familj – de var kanske lite mer vana vid excentricitet?

Nåväl, saker och ting började gå utför när det gäller normala familjeförhållanden nu. Min helt personliga teori är att mormor inte klarade av att stå i skuggan utav sin man. Hon följde honom överallt, vart i världen hans turnerande än tog honom. Hon slet upp sin familj och flyttade till olika länder, hon hade barnflickor som tog hand om hennes döttrar medan de reste i månader till andra sidan jorden – men det kanske var mer så man gjorde då… Värst var väl att hon började dricka och att hon blev alkoholist…

Hennes hårda och elaka sida förstärktes helt klart utav alkoholen. Ett litet smakprov på saker som hon gjorde som jag inte kan förstå:

• Hon ”övertalade” sin nya man att avsäga sitt faderskap på sin 1:a dotter i hans tidigare äktenskap. Här är  han ju naturligtvis medskyldig. Och det gick – han slapp betala underhåll

• Hon slängde ut sin äldsta dotter när hon var 15 år gammal.

• Hon trakasserade alla sina döttrar, men bla kallade hon sin yngsta dotter för ”jävla niggerunge”

Listan kan säkert bli oändlig – men för mig är det svårt att få ihop det med den mormor som jag kände.

Däremot är det ett verktyg för att hjälpa mig att förstå hur min uppväxt kunde bli som den blev.

Det som var dysfunktionellt hos mamma blev ju sedan förstärkt pga. hennes hjärnskada.