Har fått frågan om varför jag har valt det här forumet / mediet att lägga ut mig själv på?

En bra fråga som kräver sitt svar...

Kan ju inte förneka att jag lockas utav "synligheten" - en del av mig vill SYNAS - kanske är det ett behov man har om man har varit osynlig länge. En annan del av mig vill värna om min integritet och skydda mig själv.

Tanken har föresvävat mig att skriva en bok & naturligtvis få den publicerad, men då föreligger ju en hel del kritierier som ska uppfyllas. Först och främst ska det ju finnas en handling med en röd tråd... bara det är svårt att uppfylla. Dessutom och här lånar jag Paulo Coelho's ord: "En del böcker får oss att drömma, andra ger oss verkligheten, men ingen bok får fly från den som för en författare är viktigare än allt annat: att vara ärlig mot det han eller hon skriver."

Jag klarar bara av att vara ärlig i skydd av anonymiteten. En bok kräver ett namn på bokryggen - ett namn, ett ansikte och ett mod som jag inte har idag.

Fröken Lagoms sanning skiljer sig från min, gamla familjs sanning - de behöver sin sanning, sitt skydd fortfarande och skulle jag ta ifrån dem det så skulle jag behöva bryta kontakten med föräldrar & syskon eller ta tillbaka min sanning - jag är inte beredd att ta det steget.

För mig är skrivandet förlösande - jag kan ge mig själv rätten att göra mitt lilla jag synlig, jag får rätt att vara arg, ledsen, glad och jag kan sörja.

Jag vill sluta vara ett offer & förlika mig med mitt förflutna & bara kunna leva i NUET. Jag vill kunna släppa och jag vill kunna vara närvarande och ge mitt barn, den mamma barnet förtjänar, ge min partner den livskamrat som han förtjänar.

Jag vill kunna vara en dotter och syster som inte är förblindad av sin bitterhet och sitt barnsliga hopp i relation med sin gamla familj.

Jag tror att det går så därför skriver jag.